Hemresan från Nikka :P

Okej, jag har ju faktiskt glömt att berätta om de allra sista timmarna på vår helg, nämligen hemresan i minibussarna. Vi börjar med att stanna till i Kiruna (en lite håla med hööög medelålder på befolkningen) för lite pizza. Jag och Jossan delade på en pizza och när vi skulle betala fick vi oss en smärre chock. Han knapprade lite på sin miniräknare och kom tillslut fram till att en pizza och en festis skulle kosta  102kronor!!! Vi tittade på varandra och brast unisont ut i ett skojar du med oss? Det gjorde han inte… Tyvärr. Det var en dyr pizza det… Dock var det bara att betala och vara glad ändå.

I bilen tog jag den i särklass sämsta platsen som co-driver. Föraren säger ganska snart att de som sitter i framsätet inte får sova för då somnar han med… Jaja det var i alla fall trevligt i framsätet, där jag Magnus och föraren Björn satt. Vi pratade om skidåkning mesta delen och galet vad jag vill ha snö nu :P Magnus hade en fin gissningslek med sig själv när vi skulle komma fram till Luelå. Hela vägen sa han att vi skulle vara framme halv åtta. Bilens klocka närmade sig halv åtta och om den hade gått rätt hade han prickat tiden på minutet. Dock säger någon när vi närmar oss att den klockan inte alls stämmer utan att klockan egentligen var 19:40. Hahaha stackars Magnus som trodde han var världsbäst på att gissa :D Inte ens hans säkerhetsmarginal på +- 2 minuter hjälpte :P

Hem kom vi i alla fall :D

Puss!

Kebnekaise del 2

Okej, vi har kommit ner från Kebnekaise vid det här laget då resan fortsätter. Jag stensomnade i tältet och sov det gjorde vi länge! Vi hade ställt klockan på strax innan nio för att hinna upp till frukosten på fjällstationen som vi bestämde oss för att lyxa till det med! Det var en frukost som satt där den skulle! Dock så stängde de klockan nio, då vi kom dit, men de var så snälla så vi fick plocka på oss frulle och sen äta i lugn och ro ändå!

Det ser sjukt illa ut med så mycket på tallriken, men som sagt de stängde :P

Efter frukosten så satte vi igång Nicoles mobil och såg att hon hade fått ett sms om att övriga gruppen gick iväg på lite turer, vi chillade på det och satt ute i solen hela förmiddagen istället. Främst så velade vi om vi skulle gå iväg eller inte. Det finns ett vattenfall där som heter Silverfallet som kunde ha varit skoj att se. Det var dit några av de övriga hade gått. Solen lockade mer och där stannade vi ett par timmar!

Efter lunch bestämmde vi oss för att det var bra att röra på benen iaf och satte in siktet på Silverfallet. När vi kommit en bit på vägen mötte vi två kvinnor som sa att det var två timmars vandring kvar och då besämde sig våra ben för att Nej, så långt ska vi inte gå. Vi stannade på ett mysigt meditationsställe istället och fikade. Det var ett bra beslut för när vi mötte resten av gruppen så hade det inte varit något speciellt att se ändå . Vi såg annan fin natur!

Ett litet vattenfall!

Där uppe var vi dagen innan! Det ni ser är Kaffedalen och början av Kebne!

Vi var ute i ett par timmar och hade det härligt i värmen! När vi kom hem till vårt basecamp så var det dusch och bastu innan det bjöds på trerätters middag på fjällstationen! Det var hur underbart gott som helst! Soppa med salladsbuffé till förrätt. Oxfilée med mandelpotatis (tydligen en norrländsk specialitet?!) som huvudrätt och till efterrätt vaniljpanacotta med björnbär. Mums! På kvällen var det två stycken som hade lite spelafton! De sjung helt underbart bra, med fint gitarrspel till!

Så det var dag tre det :D Dag fyra inleddes med en tidig morgon för att packa väskorna för avgång mot Nikkaluokta klockan sju. Dock hade vi andra planer! Om vädret tillåt skulle vi uppfylla ännu en dröm och göra ett nytt äventyr! Vi skulle åka helikopter!! Dock hade vädret lite att säga till om så det var en orolig väntan innan vi fick reda på att det skulle bli av! Så vi åkte med andra ord helikopter från Kebne till Nikkaluokta, istället för att vandra två mil. Helt rätt val!

Jorden från ovan :D

Så säger vi hejdå Kebnekaise för denna gången, undra om vi någonsin kommer ses igen? Inte toppen i alla fall, det är ett som är sant. Dock kan jag tänka mig att åka tillbaka till fjällstationen för att vandra runt i området, naturen är underbart vacker och tystnaden är slående. Det har varit en fantastisk helg på många sätt och vis, dock var det inte roligt att bestiga Kebne, det är fel ordval. Det var en häftig känsla och en jobbig känsla och i efterhand kan jag säga att det var lite smått fantastikst. Snart kanske jag säger att det var kul också, men det dröjer nog ett litet tag till.

Så det var den resan det :D Hoppas att ni har njutit av min reseskildring, det har varit skönt att få det nedskrivet. :D

Pussar och kramar!

Note to myself!

Okej, enbart för att komma ihåg skriver jag upp mina tider här:

  • Började gå: 07:45
  • Öppe på toppen: 14:45
  • Fjällstationen: 20:15

Dock är jag mest nöjd med att ha klarat det, tiden spelar ingen stor roll. Wey, bra jobb Sofia! Och alla andra!

Nu: skola… Med träningsvärk i benen…

Puss!

För vi har stått på toppen…

för vi har stått på toppen, för vi har stått på tooooppen. Fy faaan va vi är braaaa!

Ojojoj, nu har jag fått lite distans till turen mot Kebnekaises sydtopp. Därför skriver jag detta inlägg innan jag läser mitt senaste som jag knappt kommer ihåg vad det står i. Dock kommer jag ihåg att det är sjukt bittert och surt… Denna uppfattning står väl inte sig riktigt skriven i sten, men det speglar definitivt min känsla på kvällen och morgonen dagen efter. Nu har denna känsla bytts ut mot en känsla av stolthet och en sjuk imponering över mig själv. Tänk att jag har bestigit Sveriges högsta punkt! Kan ni tänka er? Jag förstår det nog inte riktigt själv. Ni anar inte vilken tur vi har haft med vädret! Vi hade strålande solsken på tre av fyra dagar och en guide som varit uppe på toppen 63 gånger hade bara haft solsken 3 av dessa. Vi hade strålande sol på vår första (och enda) gång! WOW!

Med detta inlägget tänkte jag beskriva i ord hur det var att ta sig hela vägen från Nikkaluokta till Kebnekaises sydtopp och sen tillbaka igen!

Okej, vi startade alltså vår resa från Luleå klockan sex och kom fram till Nikkaloukta fem-sex timmar senare. Väl där blev det lunchstopp innan vi påbörjade vår 2 mil långa vandring till Kebnekaises fjällstation. Vi möttes av en helt sagolik natur i höstens alla färger. Det såg ut som om träden brann. Vi hoppade över bäckar och fyllde våra vattenflaskor i dem. Kan ni tänka er hur gått vattnet smakade taget direkt ur de klaraste av bäckar? Vi går över sten och genom skog, tills vi kommer över trädlinjen och marken i princip öppnar sig och det finns bara låga buskar. Det är då vi har nått den sista hängbron och det är 2 km kvar att vandra för dagen. Fram kommer vi vid sjutiden tror jag och det var bara att ställa sig och laga middag! Efter det slår vi upp vårat tält och kryper in och lägger oss.

Mot Kebne!

Dagen därpå, fredagen den 10 september beger vi oss mot Kebnekaises sydtopp! Vi vandrar den västra leden mot Vierramvare
som är det första berget man måste bestiga för att ens komma till Kebnekaise. Detta berg är 1700 meter högt och det var ett helvete att bestiga. Men först ska jag berätta om vandringen dit. Nu i efterhand kan man se att det var den lätta biten av trippen. Dock när man var i den undrade jag vad jag gett mig in på. Jag kommer ihåg att jag och Jossan frågar ledaren om det här är den jobbigaste biten på vandringen. Vi fick ett så fint diplomatiskt svar som att resten kommer att bli annorlunda. Jag kan bara säga tack Marit för att du inte berättade sanningen för då hade jag nog vänt om. Det var en väg som bestod att relativt fin stig, men vissa pariter bestod av stora klippblock så man fick allt anstränga sig en hel del för att komma fram.

Vi kommer dock fram till Kittelbäcken som var lite klurig att komma över utan att bli våt om fötterna. Det gick fint och efter det så blev det en paus innan den brantaste och svåraste paritet av vandringen kom. Vi ska upp för Vierramvare. Ojojoj! Det var tungt! Det gick helt plötsligt från en tur bestående av vandring till en tur bestående av klättring. Det jobbigaste var att man inte ens kunde se Kebnekaise.

Där är toppen på Vierramvare.

Här får ni en liten uppskattning om hur det såg ut…

Så uppför Vierramvare kom vi efter mycket om och men. Lite fel vägval och lite svårigheter i klättrandet. Men upp kom vi! Vi gick och klättrade, gick och klättrade. Tills vi kom till toppen och sen skulle man ner. Det var 200 fallmeter som skulle avvecklas innan Kaffedalen där vi lunchade. Det var en tung sträcka. Det var isigt och halt, klippigt och rullande stenar. Framförallt var det brant. Luchen hägrade och vi tog oss ned. Pausade i en halvtimma innan Kebnekaise låg framför oss. Fortfarande kan man inte se toppen vilket gör det hela oerhört påfrestande. Det var bara att sparka igång benen för en sista kraftansträgning upp mot toppen. Det var en seg sträcka. Jag och Jossan var påväg att kapitulera, men då kommer vår räddare i nöden. Det underbara skåning som bokstavligt talat räddar vår vandring. Honom har vi att tacka för mycket. Vi står och pustar mot en sten, helt utslagna och han kommer ikapp oss. Tar sig tid och stannar och pratar med oss. Frågar hur det går, om det är första gången och lite så. Vi berättar att vi är sjukt trötta och han ger oss tipset att gå 20 steg och sen vila i fem sekunder. Vi gick 27 steg och vilade fem sekunder och det räddade oss. Så 27 steg mot toppen blev det och modet kom tillbaka samtidigt som kraften. Vi når toppstugan och när jag utbrister att jag ser den tror Jossan att det är toppen. Vilket var helt fel. Efter toppstugan återstår ungefär en timmas vandring till. Dock planar berget ut ganska snart efter stugan och den sista biten bli ganska lätt att ta sig fram på. Dock har orken gått ur oss igen, men vi knatar på, 27 steg blev mantrat som upprepades gång på gång.

Helt plötsligt får vi syn på toppen långt där borta. En liten, liten snöbeklädd topp. Orken når oss igen och vi pinner på den sista biten. Vilken känsla det var att se toppen! Målet med resan var helt plötsligt inom synhåll. Dock inte riktigt inom räckhåll, men den som väntar på något gott!?

Den sista biten var oerhört lätt att gå. Dels så såg man målet och det underlättar oerhört psykiskt, men det var även rätt så flackt den sista biten. Det var en oerhärt bra känsla när man satte foten på botten av snökonen som ledde upp mot Sveriges allra högsta punkt.

Aldrig att jag anade att den skulle vara så spetsig…

Så, väl uppe då!? Jaa, vad ska jag säga? Jag var livrädd! hade man trampat fel eller glidit eller på något sätt hamnat utanför den spetsiga upptramapde toppen hade man gått en säker död till mötes. Vi kröp runt uppe på toppen för att inte glida ned mot avgrunden. Det var faktistk ganska läskigt och jag kan inte säga att jag såg så mkt av utsikten heller. Jag såg mest till att hålla mig på plats. Det blev ett snabbt stående kort vilket kommer komma upp snart! Många av korten är på Nicoles kamera så innan jag får tag på dem så får även ni hålla till godo :P

En liten skrajsen Sofia på toppen av Sverige!

Från toppen ser man 1/11 av Sverige plus lite av Norge. Här har ni ett litet smakprov på hur dessa 11 % ser ut!

Det absolut i särklass roligaste med hela vandringen var att ta sig ned från toppen! Det var bara att sätta sig på rumpan och glida! Och jisses vilken fart man fick upp :D Hahaha! Vilken känsla! Underbart :D 

Okej, då hade man varit på sydtoppen. Som synd är var man inte klar att gå och lägga sig då, även om både kroppen och sinnet var redo för sängen. Nu återstår den långa vandringen hem igen. Nedför Kebne, uppför Vierramvare, nedför Vierramvare, över Kittelbäcken och bort mot fjällstugan. Vi lyckades kapa våran tid med mer än en timma på nedvägen, men jag tycker ändå att hemvägen var det i särklass jobbigaste jag gjort i hela mitt liv. Det var så galet tungt och ansträngande för knän, muskler och psyke. Bara det att man ska bestiga Vierramvare IGEN för att komma hem… Usch! Och hem var man tvungen att ta sig för man kan inte stanna i bergen över natten. Det var bara att börja traska och tillslut så skakade benen så fort man stannade, efter ett tag så kände man inte benen och efter en till stund så orkade man inte hålla emot stegen. Det läskigaste var att klättra ned för Vierramvare. Det var brant och som sagt KLÄTTRING! Trillade man hade man skadat sig rejält så man var tvungen att lite på benen och sätta fötterna säkert och inte ta dumma beslut. Hur mkt av det tror ni man gjorde när man gått i 9 timmar? Typ inget… Ned för berget kom vi dock och över bäcken traskade vi. Till andra sidan kom vi blöta om fötterna och griniga till sinnet. Den sista sträckan tillbaka var lite läskig då det var rätt så brant på ena sidan och inget kul att titta ned. Trots att det var en magnifik natur så hade man fullt fokus på vart man satte fötterna för att inte skada sig.

Så, när vi når fjällstationen och vårt tält då var det enda jag kände lättnad! Lättnad för att slippa gå mer, lättnade för att faktistk ha klarat det, lättnad för det mesta! Men mest av allt för att få sitta ned. Oj vad trött jag var då. Så trött har jag aldrig i hela mitt liv varit. jag var trött både till sinnet och kroppen. Benen kände man inte och ett leende kunde jag inte ens försöka klistra på. Nej, det var bara att slänga i sig mat, slänga sig in i duschen och slänga sig i säng. Det var en skön nattsömn den natten.

Dag tre tänker jag vänta med att berätta om tills i morgon, det var en fin dag det med! Men avslutningsvis vill jag bara säga att detta var så sjukt mycket jobbigare en vad jag någonsin kunnat föreställa mig. Det var jobbigt för kroppen och för psyket. Tro inte att ni kommer klara det utan träning även om ni är normaltränade. För detta var tusan inte en vandring för normaltränade.

Pussar!

27 steg mot toppen och tillbaka igen

Ja gott folk! Såvar det avklarat! 12,5 timmars vandring fram och tillbaka mot toppen. Var det värt det? Oklart. Fråga mig om ett år så kanske det var värt det. Igår? Knappast. Idag? Tveksamt. Det kommer en utförligare reseskilldring när jag kommit hem. Just nu sitter jag på en gammal, långsam dator på fjällstationen och tycker synd om mina arma ben som bränner och fötter som svider.

Vi började gå klockan 07:40 i går morse och det vi var på toppen vid 15 ungefär. Hemma vi fjällstationen var vi vid 20-tiden. Det var en jobbigt tur, både fysiskt och psykist och jag har både Jossan och en snäll skåning att tacka för att jag kom fram och tillbaka. Dock fanns det inte på kartan att ge upp för till toppen skulle man bara och hem var man så illa tvungen att komma om man inte ville frysa ihjäl.

Toppen var rätt så läskig. Kan inte påstå att jag njöt så värst mycket av utsikten. Jag hade fullt sjå med att försöka hålla mig kvar där uppe, för om man trillade ned åt något håll som inte var därifrån man kom så hade man inte kommit tillbaka levande. Det var en spetsig topp, full med snö och jag kröp runt där uppe. Det häftigaste på hela resan var dock när vi skulle ta oss ned! Jag åkte rutschkana hela vägen från toppen och satan i gatan vilken fart man fick upp! Det var najs!

Sen började den jobbiga vandringen ned igen. Först ned till kaffedalen, vilket gick hyffsat smärtfritt. Men sen skulle man ta sig upp för VIrrevarre-berget igen och det var tungt. Värst var dock när man skulle ned för Virrevarre och det är superbrant och man får klättra ned för stenar, varav det är många som är lösa. Jag hade för mitt liv inte kunnat tänka mig att det skulle vara så mkt klättring för att ta sig upp till toppen. Det var VERKLIGEN INTE en tur för normaltränade människor, så tror inte att ni klarar av det lätt. För det var tungt, mkt tungt. Hade jag kunnat hade jag gett upp på vägen tillbaka, då var jag trött.

Nu ska jag köpa conpeedplåster till mina fötter och sätta mig och plåstra om dem :P För i morgon väntar en till vandring tillbaka till Nikkoluokto och minibussarna. På söndag klockan 23 är vi tillbaka i Luleå och då ska det bli skönt att krypa ned i en riktig säng!

Skänk en tanke till mig! Pussar!

Färdigpackad…

Då är bara frågan, vad har jag glömt? Vet du? Vet jag?

Här är min packlista för er intresserade:

  • Ryggsäck, minst 50 liter, V
  • Liten ryggsäck för topptur/dagstur max 30 liter
  • Sovsäck
  • Liggunderlag
  • Mat
  • Termos
  • Vattenflaska
  • Sked/gaffel ev. kniv = spork! Allt i ett, fint!
  • Mugg/Kåsa
  • Hushålls-/toapapper
  • Vandrarkängor
  • Gymnastikskor, skönt vid lägret
  • Tjocka sockor och tunna (Ylle, ej bomull)
  • Underställ (byxor, tröjor)
  • Underkläder
  • Långbyxor
  • Tjock tröja, fleece eller ylle
  • Vindtät jacka/ anorak/Regnställ
  • Vantar/handskar
  • Mössa
  • Tvål, Handduk
  • Tandborste & tandkräm
  • Solskyddsmedel (Borde ha men glömde hemma :( )
  • Solglasögon
  • Liten sax/ pincett
  • Papper/ penna
  • Miniapotek (huvudvärkstabletter, skavsårsplåster mm)
  • Ficklampa (ev extra batterier)
  • Kamera
  • Fickpengar

Allt detta är nedpackat iaf så jag bör väl inte ha glömt något…

Har nog lite resefeber och undrar om jag ska ringa runt till nära och kära och säga adjö… Haha nej då bara skoja, men har jag inte uppdaterat bloggen nån gång under måndagen kan ni ju börja undra… Som ni förstår kommer det vara lite dött här på bloggen eftersom jag inte kan blogga genom mobilen, men jag hoppas att ni hittar tillbaka efter helgen och kollar hur jag har haft det!

Puss!

Ordning är för idioter…

Behärskar verkligen genier kaos, eller är jag en idiot? Just nu är min lägenhet uppochned… Jag försöker packa samtidigt som jag gör pannkakor, jag har tvätt i hallen som ska vikas och in i garderoben, jag försöker att inte bli livrädd inför resan och så kom Jimmy och Tor och sa att vi har ett arbete på 1-2 sidor som ska in innan måndag! Hallå! Jag åker i morgon klockan sex och kommer hem söndag kl 23… Ringer Lisa i panik och vi försöker förstå uppgiften, det är en arbete i grupp… Fattar nada och ringer upp Jimmy igen. Precis då sitter han och skriver ett sms till mig där det står att han har lurat mig (och sig själv). Arbetet ska in om tre veckor, på måndag har vi föreläsning i det… Phuee!

Nu ska jag tillbaka till mitt välsorterade kaos, både i rummet och hjärnan! För ett geni det är vad jag är och genier behärskar kaos! Kyssar!

Väderupdate

Namnamnam! Vilken morgon! Jag var iväg och fick massage på STIL i morse. Tänkte att hon skulle bota min ömmande axel, men hon var inte som Lisa… Läs om det massagetillfället här. Det var lite för mesigt så jag tror itne att axeln blev riktigt botad. Dock var det superskönt och sådan lyx är man värd ibland med!

Vädret på kebnekaise inför helgen ser ut så här enligt yr.no är strålande sol på fredag, lite molnigt på lördag och regn på söndag… På toppen kommer det att snöa på söndag så jag är glad att vi just då är på väg tillbaka :P På nätterna kommer det att vara minusgrader och jag är glad över att ha en varm sovsäck med tanke på att vi ska sova i tält!!! Brrrr!

Idag är det internationella sjukgymnastikens dag! Grattis till oss! Det uppmärksammans på flera olika ställen! I Kungsbacka kan ni bland annat gå till fyren för att testa på olika saker! Här i Luleå har vi nån föreläsning på skolan samt lite olika grejer på sjukhuset.

Just nu håller jag på och tvättar! Är det någon som kämmer medlidande med mig är det bara att ringa och hålla mig sällskap! Pratade med pappa förut och hörde att skidresan över jul och nyår är kirrad! Vi ska till St Anton och Ischgl! Jag ser verkligen fram emot det, var superlängesen vi åkte skidor hela familjen tillsammans! Plus att jag inte har varit i Ischgl än så jag hoppas att det blir fin åkning :D

Nu ska jag städa i min lghet…

Pussar och kramar!

Tacobuffé goes MAX

Idag har jag varit i skolan! Suprise suprise! Vad har jag lärt mig idag då? Hmm, jaa, vad har jag lärt mig? Haha kommer inte ihåg :P Det var mest lite intro idag, lite grundläggande begrepp och regler och sånt! Men idag har varit en lyxdag i matens tecken! Började med yoghurt till frulle :D Mums! Fortsätter med kycklingklubba i centrumrestaurangen och avslutar med middag på MAX. Det är ju inte jättelyxigt, men tanken var att vi skulle bli bjudna på tacos av kommunen för de nya nollorna. Efter en viss felberäkning på ca 100 pers så fick vi inte tacos. Istället blev vi bjudna på MAX. Sämst byte, men gott var det :P

Nu har jag provpackat min ryggsäck inför Kebne… Än så länge ser det ljust ut :O Än så länge…

Jo, just det! Jag är numera ikapp i mina studier! Jag kalrade av den senaste omtentan idag, psykiatrin! jag ska inte säga att det var med mycket marginal, men vem har sagt att man behöver marginal? Jag citerar Suss: De som klarar tentan med marginal har pluggat för mycket.

Kärlek!

Skrik och PANIK!

Ojojoj, vi var på infomöte angående Kebnekaise idag :S Gaah! Det är mkt som ska ner i ryggsäcken… Hur ska jag få plats? Jag är egentligen inte särskilt orolig över att inte orka gå upp till toppen, jag litar på både min kondition och styrka. Orkar man inte är det bara att pausa. Det jag är orolig för är allt runtomkring. Det är mkt som ska ned i ryggsäcken, det är mat som ska planeras och det är klädval som ska bestämmas… Vilken jacka, vilka skor, hur mkt kläder? Nån som vet? På torsdag morgon bär det av! Först åker vi till Nikkaluokta och ställer bilarna. Därifrån är det en två mil lång vandring till Kebnekaise fjällstation som ligger på ca 700 möh. På fredagen alternativt lördagen är det topptur som gäller om vädret tillåter annars är det dagsturer som står på schemat. Till toppen kommer vi via den västra leden vilket passar normalt tränade personer (dit räknar jag mig iaf). På söndagen så bär det av de två milen tillbaka till minibussarna och Nikkaluokta och hem till Luleå! Tänk vilken känsla att ha stått på toppen!

På kartan ser ni den utmärkta leden längst ner, till vänster på kartan. Så här skriver de på kebnelaise.nu:

Ren vandringsled som går upp i Kitteldalen, viker av vänster upp i passet mellan Vierramvare och Tolpagorni. Sedan uppför Vierramvare och ner i Kaffedalen. Uppför södra ryggen på Kebnekaise fram till nya toppstugan, därifrån upp till Sydtoppen. Samma väg tillbaka. Mycket ansträngade men fullt genomförbar för normaltränad person. Det mest använda vägen för vandrare som vill till toppen. Rösat hela vägen.

I går så tittade jag Jossan och Nicole på Shutter Island. Filmen var bra fram tills slutet… Det var tänkt att det skulle vara en psykologisk skräckfilm, men man förstod hela filmen tills slutet kom och gjorde filmen helt ovärd. Se den med andra ord INTE, om ni litar på mig :P

Pusselipuss!